Filmens tidiga utveckling

Filmens utveckling gick snabbt och snart började man utveckla berättelser och visade inte bara skeenden i verkligheten. Filmerna blev längre och hade en handling. Fransmännen stod i framkanten för denna utveckling och näste fransos att föra filmen närmare det medium det är idag var Georges Méliès. 1902 hade han producerat den första science fiction-filmen som var inspelad i en studio med handling och skådespelare. Filmen hette Resan till månen.

Primitiva med dagens mått

Jämför man de dåtida filmerna med moderna är de oerhört primitiva och enkla. De tidiga filmerna är farsliknande i sina handlingar och filmen hackar liksom lite eftersom uppspelningen hade färre bilder per sekund. Det går att se Georges Méliès film här om man är nyfiken. Ganska fantastiskt måste det ändå ha varit att kunna se sig själv eller saker som redan hänt på film, då när foton och bilder inte var något som en vanlig människa stötte på allt för ofta. Det sägs att publiken vid en filmvisning i början av 1900-talet slängt sig åt sidan och blivit alldeles förskräckta när ett tåg körde rakt emot dem på filmduken. Vem kan sägas ha haft ett lika intensivt möte med filmvärlden idag?

Inte helt riskfritt

Tekniken fortsatte att utvecklas och kameran som tidigare hade varit statisk och bara tagit bilder i helbild blev nu något helt annat. Med filmen Det stora tågrånet från 1903 utspelar sig handlingen på flera olika platser. Man hade också upptäckt att det var möjligt att klippa och redigera i filmen och kamerorna blev rörliga och kunde bättre följa skådespelarna. Det innebar att filmen inte längre var lika statisk. Thomas Edison hade utvecklat 35 millimeters-filmen och den blev standard inom filmindustrin och var det under lång tid. Filmen var gjord av celluloid som var oerhört brandfarlig. Det innebar en stor risk eftersom filmen kunde fastna i till exempel en projektor och börja brinna av värmen från lampan från projektorn. Då gällde det att vara snabb för den som visade filmen och klippa filmen för att förhindra brand och katastrof.

Redan 1903 gjordes de första försöken med färgfilm av Pathé. Då filmades filmen i svartvitt och sedan handmålades negativen med färg för att få färgfilm. Färgfilmen var något som man laborerade med under relativt lång tid men de flesta försök till att få färgfilm handlade om att behandla filmnegativet efter att det var exponerat.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *