Filmen blir längre och längre och samma år som det första världskriget bryter ut, 1914, gör också den första långfilmen entré. Den är hela 74 minuter lång och är en westernrulle. Filmen saknar fortfarande ljud och för att den som ser ska hänga med i handlingen har skådespelarna stora och pantomimliknande gester för att illustrera känsloyttringar i berättelsen. Mellan filmsekvenserna visades svarta bildrutor med vit text som hjälp för att publiken skulle kunna följa berättelsen. Men texten var kortfattad och gav endast den nödvändigaste informationen.
Musik
I biosalongen, eller där filmen visades, fanns ett piano och pianist som spelade till filmens handling. Detta var ytterligare ett sätt att illustrera när spänningen var menad att stegra eller andra förändringar i berättelsen. Du kan läsa mer här om filmens historia. På sina platser runt om i Sverige är det fortfarande möjligt att gå och se stumfilm med musik vid specialvisningar.
Den stora guldåldern
Stumfilmens stora guldålder var 1920-talet då det gjordes film över större delar av Europa som blev stora succéer. Självklart hade redan då USA en självklar plats i filmproduktionen. Andra länder som det gick bra för var Tyskland, Ryssland, Frankrike och faktiskt Sverige. Den svenske regissören Victor Sjöström blev internationellt känd för några av sina filmer. Några av våra allra kändaste skådespelare är från den här tiden. Greta Garbo debuterade som skådespelerska i stumfilmer. Skådespelaren och filmmakaren Charlie Chaplin är nästan synonym med stumfilmen. Charlie Chaplin var på många sätt en pionjär för sina påhittiga filmlösningar och handlingar, men det kostade honom. Han ska ha sprängt bort ett antal fingrar när han laborerade med olika sätta att förverkliga sina berättelser på film. Han ska också ha varit mycket skeptisk till när ljudfilmen kom 1927. Han trodde att det skulle vara en fluga och alltså vara något som fladdrade förbi. Men ack så fel han hade.