Ofta har en film en wow-faktor, kanske är det en säregen karaktär, olik någon annan. En karaktär vi själva drömmer om att vara. Eller så kanske det är musiken tillsammans med en lite banal story som Tarantinos filmiska kreationer kan vara och som vi ser om och om igen. Eller så är det Roy Anderssons sätt att inte i klippa i sina filmer som lockar till att se den oavsett om vi förstår skapelsen eller inte.
En helt ny värld
Eller så är det att kliva in i en helt annan värld som är hittepå från början till slut. I slutet på 90-talet skedde något i filmindustrin. De flesta filmerna som kom ut var försenade och det var för man hade börjat med datorgenererade bilder på helt nytt sätt och det tog tid. Mycket mer tid än vad filmbolagen räknat med. Tekniken CGI, eller computer generated images, tog över filmen och dess slutproduktion. Voodoo har en hemsida där du kan
lära dig nästan allt om CGI och specialeffekter. George Lucas använde detta som skäl för att väcka liv i Star Wars som fick tre helt nya filmer. Natalie Portman, som spelar en av rollerna i Star Wars-triologin från 1990-talet, sa i en TV-intervju att det var som att se sig själv på semesterbilder från platser där hon aldrig hade varit, när hon beskrev känslan av att agera framför en grön skärm.
De senare Star Wars-filmerna som kommit under 2010-talet skulle se ganska märkliga ut om man tog bort de datorgenerade bilderna. Om man skulle jämföra dem med de allra första filmernas specialeffekter och scenografi, vilken film skulle ha mest kvar? Föreställ dig scenografin från 1970-talet och de allra senaste filmerna. Hur mycket verklig scenografi skulle finnas kvar i respektive film? Specialeffekterna duggar så klart tätt i originalfilmerna men troligen skulle det finnas mer verklig rekvisita i 70-talsfilmerna.